KREVERAR, SMÄLTER, DÖR!

Jag står inte ut längre! Det är miljoner känslor som trängs i min alldeles för korta kropp! Har aldrig känt såhär förut. Vill bara lägga mig på golvet och banka huvudet i marken. HÅRT. Springa tjugo varv runt huset. Bita huvudet av en fågel. Jag vet inte vad som händer med mig!
Det enda jag vet är att Johanna måste komma hit NU. Har skickat överdrivet många sms till henne och beordrat henne att åka hemifrån. Hon kommer snart. Snart, snart, snart. Jag kan inte ens packa...


Ursäkta min fulhet

//Erika

FUCK

Har packad väskan, den är helt full redan! Får lov att rensa ur hos Erika som jag ska åka till om tjugo minuter.
FUCK! 20! Det betyder att min resa börjar redan om tjugo eftersom det är då jag åker hemifrån. Fuck!
Jag tänker hela tiden: "Happ, det var sista gången man duschade hemma då."
Eller: "Jaha, sista gången jag käkar middag med familjen på tre månader".

Erika håll ut, jag kommer snart!


Dudes in Asia

Juuuste! Eftersom att killarna av olika anledningar inte kan tala om för omvärlden att flygresan gick bra och att de är fint med dem, så gör jag det. Anton smsade mig igår kväll och skrev att de var på flygplatsen i Bangkok. Får se när vi hör från dem nästa gång...

Idag ska jag och Johanna möta upp Malin och Emelie för en sista måltid. Så himla sorgligt. Sen jallar Johanna hem till sig och packar resten. Jag gör detsamma och inväntar min kära resekamrat.
Vi ska gå igenom all packning en sista gång, köpa svenskt godis och ladda upp med "The Beach". Det här kommer bli grymt. Imorgon åker vi!



//Erika

En Kapp Koffe

Första blogginlägget någonsin! Till skillnad från min kära bundsförvalt Erika som är lite av en veteran inom bloggvärlden, så är jag en rikig färsking.
Ha översyn, kära läsare, så kanske jag kommer in i det med tiden.

Jag vaknade en timme innan klockan ringde imorse, och idag känns det verkligen att vår fruktade men ack så efterlängtade avfärd närmar sig. I min mage bor just nu ett konstant litet minipirr som växer sig större när jag tänker på allt som måste göras. Helst skulle jag vara färdigpackad och färdigflugen, men så lätt kommer man ju inte undan. Nej nej. Istället får lilla Johanna stressa sönder idag, först ut är tvättstugan och därefter måste jag packa ryggsäcken (HERREGUD VI ÅKER SNART.)

Just nu sitter jag och dricker mitt älskade morgonkaffe och det slog mig att det är sista gången på faktiskt ganska länge jag gör det. Det är som en stund ensam med kaffekoppen på morgonen är någonting som jag behöver för att mitt maskineri ska fungera. Jag är ju som de flesta som känner mig vet en riktig kaffetunna och om det är någonting jag kommer att sakna (ja, förrutom 4 schotts då) är det svenskt kaffe.

Nej förlåt mig, kaffe kommer ju inte från Sverige!

//Johanna

Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Jag tyar icke mer. SERIÖST. Jag kommer svimma vilken sekund som helst. Har nog aldrig varit så här nervös i hela mitt liv.
Inte bara för att det ska bli så jävla kul och resan i mitt liv utan också för att jag är så jääävla flygrädd. Jag vill inte flyga. En flygplanskrasch är det värsta sättet jag kan tänka mig att dö på. Dränk mig, bränn mig på bål, ät upp mig med kniv och gaffel - bara jag slipper att krascha med ett flygplan! Snälla Gud, hör min bön!

//Erika

Ray-ban shades, warheads laid

Då är frågan: Ska jag ta med mina Ray-bans? Är det risky? De är ju trots allt the real deal. Men å andra sidan är det ju meningen att man ska använda dem. Kanske är säkrare att göra det i Sverige istället. Köpa falska som jag kan sätta mig på utan att bry mig. Så får det bli. No Ray-bans in Asia.



//Erika

Sömnproblem

Undrar hur det kommer bli där nere... Vi har nämligen ett stort problem som ni inte vet om. VI HAR SOVSJUKAN! Idag snoozade vi i två- och en halvtimme. Det är ju inte hälsosamt.
I Asien måste vi upp i tid! Hoppas dock att vi kan ta oss i kragen då. Lite skillnad att ta sig upp i ett varmt, spännande och lockande land, än här - i kalla, snöiga, slaskiga Sverige.

Idag sticker killarna. Vi är så himla glada för deras skull. Känns kul att några av våra närmaste vänner gör samma sak som vi och det är även en trygghet för oss att de finns i närheten.
Fan, vi åker ju snart. På söndag, liksom. 3 dagar kvar. TRE DAGAR. Sick.

//Erika & Johanna 

Reseapotek

Idag har vi varit inne i stan och inhandlat diverse stuff inför resan. På ca. en halvtimme hade vi bränt över tusen spänn var, den största delen på vårat reseapotek. Vi investerade även i varsitt överfallslarm och en ipodladdare. Bra, tycker vi.
Imorgon är ska vi fixa massor av tråkigheter men också det viktigaste av allt, såsom adresser, telefonnummer, ekonomiproblem osv. Mycket att stå i.
Vi skedar ihop inatt igen, känns som att det kommer bli en fet vana en tid framöver...

//Erika & Johanna


Knasien

"Ingen långresa utan en blogg" tänkte vi och tog därför initiativet till www.knasien.blogg.se. Det här är ett utmärkt sätt för er, våra kära vänner och bekanta, att hålla koll på oss under vår tre månaders långa resa i Asien.
Vi lovar att försöka hålla er så uppdaterade som möjligt, med bilder och berättelser om vad som händer oss.

Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker och ingen av oss har riktigt förståt det än. På söndag är vi påväg till Bangkok. Ingen realism, what so ever, men det kommer kanske när vi kliver in på Arlanda - redo för varsitt glas vin för att bota flygrädslan (i alla fall i Erikas fall, Johanna behöver det mer för att kunna stötta Erika i hennes kamp).
Resfebern börjar så smått att smyga sig på oss båda, men vi håller oss sysselsatta med diverse förberedande aktiviteter för att få den sista veckan i Sverige och snön att gå så fort som möjligt.
Lova nu att följa oss och uppmuntra oss med glada kommentarer. Vi kommer trots allt att sakna er i paradiset...



//Erika & Johanna


Nyare inlägg
RSS 2.0